För gammal för ett jobb?

FörgammalförjobbHör du till dem som tycker att du missgynnas av arbetsgivare och rekryterare på grund av din ålder? Känner du att det är ett stort minus att du är över 50? Eller till och med över 40?Jag skulle önska att du glömde det där med åldern och fokuserade på dina tillgångar istället.

Jag kommer inte att påstå att det inte finns en åldersdiskriminering. Det gör det säkert. Men jag upplever att det finns ett problem som är större och det är åldersnoja hos sökande.
Jag har mött många kandidater som nästan inleder med att tala om att de nog är för gamla för jobbet. Innan de ens har presenterat sig. Då tänker jag: -Ja, om du säger det så är det nog så… Och så tittar jag mer på de kandidater som presenterar sig med allt de kan tillföra. Jag har ju alltid många kandidater att välja mellan så jag kan unna mig och min kund att träffa de sökande som har en positiv attityd till sig själva.

Jag har också mött många kandidater som inte har hängt med i utvecklingen, som inte tycker att de vill anstränga sig för att lära sig moderna verktyg, som talar dålig engelska, som ägnar sina arbetsraster åt att snacka skit om kollegor och som har allmänt taskig attityd. Men som tycker det är bekvämt att skylla på sin ålder när de inte får jobb. Jag är ledsen att behöva säga det, men det här är väldigt vanligt.

Jag vet – många kommer att tycka att jag är orättvis och elak och att jag inte vet hur det är att vara gammal och arbetssökande. Det är ok att tycka så.
Några andra kanske vill fundera på sin egen situation och attityd och ta några goda råd. Välkommen, säger jag till er. Ni kan få stor hjälp av den här posten.

Förr var det normalt att få ett jobb efter skolan och sedan stanna på företaget hela livet. Man fick guldklocka efter 25 år på jobbet och det var eftertraktat.
När jag började rekrytera var det normalt att man stannade på ett jobb 7-8 år och det tyckte vi var kort tid. Nu är det inte ovanligt att man vill gå vidare efter 2-3 år. Allting går snabbare.
Mot den bakgrunden förstår man det logiska i att arbetsgivare inte längre behöver hitta unga förmågor för att man ska ha dem kvar i decennier. Ofta vill inte arbetsgivaren ha sina anställda kvar hur länge som helst. Vi är mer benägna att tycka att verksamheter mår bra av nya människor, tankar och idéer ibland.

Å ena sidan kan en arbetsgivare vilja ha lite rotation på sina tjänster. Då kan det vara en fördel att söka unga förmågor. Eller så gamla att man inte har många år kvar till pension.
Om arbetsgivaren gärna ser att man stannar 10 år på företaget kan det vara en fördel att söka de äldre som inte kommer att söka sig vidare. En 55-åring stannar troligen i 10 år.
Jaha, och vilken slutsats kan man dra av detta? Jag tycker inte man ska dra någon slutsats, man behöver inte tro att alla arbetsgivare tycker likadant om sökandes ålder.
Jag är säker på att arbetsgivare funderar mer på hur verksamheten ska må bra och växa än vilken ålder medarbetarna har. Företagets bästa kommer alltid först. Du som söker jobb har mycket mer nytta av att fokusera på vad du kan tillföra företaget istället för att fundera på din ålder som du ändå inte kan förändra.

Däremot kan du förändra mycket annat: Tränar du på att använda dator och olika program du kan ha nytta av i de jobb du söker? Tränar du din engelska eller annat språk du tror att du kan ha nytta av? Läser du information och håller dig med i det som händer i din bransch? Allt finns på nätet, oftast gratis, att skylla din dåliga uppdatering på att du inte har ett jobb fungerar inte om du vill vara den kandidat som går vidare till anställning.

Jag känner inte igen mig i debatten om åldersdiskriminering. Jag har sällan stött på en arbetsgivare som söker en person i en specifik ålder av diskriminerande skäl. Jag har däremot stött på arbetsgivare som tror att en ung person är mer datamogen än en äldre, att en äldre person har lättare att hantera svåra kunder än en yngre, att en 50-åring är lugnare än en 25-åring och att en nyutexaminerad person har mer driv, energi och passion än en med många års erfarenhet.
Jag ser inget fel i att arbetsgivaren tror att det förhåller sig på de här viset. Däremot kan det ju visa sig vara fel. En äldre person kan vara mer datamogen än en yngre och då får man visa det. Istället för att klaga på att man sorteras bort på grund av sin ålder.

Mitt råd är att du som vill ha ett jobb – oavsett vilken ålder du har – ser till att du är attraktiv för den arbetsgivare du vill jobba hos. Du säljer en tjänst och behöver visa att den som ska betala för tjänsten får valuta för sina pengar. Fokusera på vad du har med dig och sälj in det istället för att fundera på din ålder. Visa att din ålder är en tillgång. Oavsett hur gammal du är!

 

Share Button
Gillade du det här inlägget? Lämna en kommentar eller Gilla inlägget och hjälp mig att sprida det!

14 svar på ”För gammal för ett jobb?

  1. Det viktiga för alla arbetsgivare är att lösa just det behov man har för tillfället. Jag upplever sällan att ålder är väldigt viktigt när jag rekryterar, och om det är viktigt finns det en anledning.

    Mitt råd till dig Mikael, är att fundera på hur du kan marknadsföra din rutin och mångfald så att arbetsgivaren VILL välja dig. Om du tänker dig att arbetsgivarna är kunder som ska köpa din tid: hur ska du då marknadsföra dig, vad kan du ge dem som gör dem intresserade att betala för dina tjänster? Det är inte säkert att dina utbildningar och certifikat är viktigast för alla arbetsgivare, det kanske är det du kan förbättra / förnya / utveckla / öka hos företaget som skulle kunna göra dig intressant. Om du då i din ansökan pratar certifikat och utbildning kan du bli bortsorterad för att du inte lyfter fram det som arbetsgivaren letar efter.

    Du skriver här i din kommentar att du har högsta certifieringen men ändå inte får jobb. Det tolkar jag som att arbetsgivaren då inte letar efter den som har högsta certifieringen. Du behöver marknadsföra det som är intressant för arbetsgivaren istället för att marknadsföra något du tycker är viktigt men som tydligen arbetsgivaren inte letar efter.

  2. Jag är en 50 åring som tappat all tro på arbetssökningar i slutändan kommer det alltid någon yngre förmåga och norpar jobbet.
    Det är inte så att jag är dåligt utbildad jag skulle vilja säga tvärt om, man är ju upp till tänderna utbildad.
    Jag innehar band annat högsta certifieringen man kan ha inom mitt yrke. Men jag har upptäckt att arbetsgivarna bara ser till en sak, när företaget verkligen behöver arbetskraft är inte utbildning så viktig. Då spelar det inte någon roll för då ska man ju bara vara trevlig och inte ha några krav. Vilket gör att den yngre generationen är mer lämpad. Jag är och kommer väll alltid att vara den jag är vilket gör just mig unik detta kommer ingen att kunna ta ifrån mig. Har ju en fantastisk rutin, en mångfald som är helt otrolig………………..

  3. Jag gillar dina drömmar! 🙂
    Jag tror vi pratar om samma sak fast uttrycker det på olika sätt. Du verkar vara nöjd med ditt arbete, du gör det du vill göra och trivs med din situation. Har jag förstått dig rätt?
    Värre blir det om man går till ett jobb man ogillar och tror att någon annan ska ansvara för att förändra omständigheterna.
    Jag är säker på att alla kan hitta uppgifter man trivs med, man måste inte tänka sig ett jobb man ska vantrivas i. Jag tror att man påverkar sig själv negativt eller positivt och att man kan välja åt vilket håll man vill styra sig själv.
    Det här kanske är så självklart för dig att du inte reflekterar över det?

  4. Det är bra att vi är olika.
    Tror dock att du missar poängen, när du fokuserar på ”många som inte vill må bra på jobbet”.
    Jag tror alla vill må bra på jobbet, likväl som på fritiden och självklart skall man göra det man verkligen vill på jobbet så långt som det är möjlig. Att få använda sin kärnkompetens på arbetet är något jag önskar att alla får göra. Känna glädjen i arbetet och i att vara delaktig.

    Det jag vill förmedla är att drömmar förändras, men arbetet består. Att måluppfyllelse, gemenskap och delaktighet, kan ge större värden än drömmar.

    Jag drömmer om att alla människor skall behandlas lika, att ingen skall behöva svälta, att alla människor skall ha en bostad. Allt detta är uppfyll för min egen del, så i mitt arbete får jag fokusera på att använda min kärnkompetens. Det gör det möjlig för mig att bidra till att förverkliga möjligheten att den som svälter får mat, att den som saknar tak över huvudet får skydd och att alla människor behandlas lika.

    Det jag drömmer om kommer troligen inte att förverkligas inom min livstid, eller genom mitt arbete, men jag kommer ändå att fortsätta drömma om att det en dag blir möjligt. Jag kommer även att arbeta för att göra det möjligt, dock inte i mitt dagliga arbete…

  5. Tack för ditt inlägg Claes.
    Vi är alla olika. Jag träffar många människor som ser sitt jobb som ett nödvändigt ont, som vantrivs varje dag. Sedan träffar jag också många som gör det de verkligen vill göra på jobbet, de som längtar till arbetet. För mig är det lätt att se vilka som mår bäst och vad jag vill rekommendera alla att göra: att hitta det man vill göra, det man kan brinna för.
    Men som sagt: vi är alla olika och jag vet att det finns många som inte vill må bra på jobbet och det är helt ok.

  6. Lena – jag föreslår att du lägger 30 dagar på att förmedla ett arbete. Det är hel bortkastat ur ett arbetsperspekiv att ”hitta det man drivs av”, arbete är och förblir arbete för de allra flesta arbetstagare. Att på detta sätt flytta fokus från kärnkompetensen som behövs för att klara av arbetet, till att låta viljan styra, -är som att säga jag blir inte glad för det jag får utan endast av det jag tar för mig av.

    De borde vara självklart för alla att en anställning inte är en dröm. Drömmar är något mycket större för de flesta av oss, ofta innebär det att fritt kunna fördela tiden. – Semester, frihet från arbete är något många drömmer om, inte arbete.

  7. Ja Beata, du har helt rätt och det här är inget som är okänt för rekryterare.
    Tyvärr så ”tävlar” ju många om jobbet och oftast vill arbetsgivaren ha slutkandidater som verkligen vill ha jobbet, som har det driv som arbetsgivaren tycker sig förtjäna. Och då faller man bort om man söker ett jobb som bara känns ok… Inte för att man är fel för jobbet utan för att det finns så många andra som ger ett annat intryck – att det är drömjobbet man söker.
    I min 30-dagars kurs – som snart är klar – lägger jag därför kraft på att hjälpa deltagarna hitta det man drivs av, det som gör att man orkar fortsätta när det känns tungt och det som gör att man blir attraktiv hos arbetsgivarna.

  8. Jättebra tankar du delar med dig Lena! Vi 50-plussare är nog en växande grupp på arbetsmarknaden, så detta ämne är aktuellt. Företag som minskar sin personal eller stänger ner lämnar sina anställda i alla åldrar utan arbete. Stora företag föryngrar sin profil genom att avtala bort 50+ och förtidspensionera 60+. De har inga speciella planer på varför de vill ha ett annat jobb – de ville ju vara kvar egentligen på sitt gamla.
    Tips från rekryterarna är att man som sökande ska vara tydligt intresserad av just deras företag och den lediga tjänsten, En sökande som vill byta från ett nuvarande bra jobb tillett mer spännande har ju, den typen av tankar, hen vill ju byta upp sig. Men en friställd person kan inte vänta på att drömjobbet annonseras ut. Man behöver ju ta ett OK jobb, och man kommer troligtvis att uppskatta det när man får det.
    Min tanke och framförallt uppmaning är egentligen till rekryterare att tänka på de scenarion också.

  9. Givetvis svarar eller visar jag inte i intervjun att jag tycker frågor är ironiska e d. Min slutsats i eftertanken var att situationen var ironisk av följdfrågan (se mitt tidigare svar)…

  10. Vill bara förklara, mitt yrke (som de flesta yrken) är stressrelaterade, vilket är en självklarhet. Frågan om jag tålde stress kom upp i slutet av intervjun som en följdfråga till min ålder (då hade vi redan klarat av självklarheter som stress, effektivitet, noggrannhet, leverera i tid osv). Jag kan bara tolka det som de trodde att jag var långsam i deras ögon pga min ålder. Andra intervjun som skulle blivit av dagen efter blev helt plötsligt avbokad…

    Vad gäller lön är det så att 40-plussare enligt vissa tabeller förväntas tjäna högre lön och då kräver betydligt högre summa månadslön än ungdomar. Därför menar jag att man blir bortsållad. Jag kommer ju inte så långt som till diskussion kring lön (typ andra eller tredje intervjun).

    Nu är det inte så att jag drivs av dessa negativa antaganden, jag söker jobb och VILL ha jobb. Jag har kompetens, driv och erfarenhet, men får inte in foten bara.

    Minns från första gången jag var arbetslös (-91) då en kvinna i 45-årsåldern berättade hade fått jobberbjudande. Men hon tackade nej, hon hade inte tid att jobba, mitt i allt julstök och allt!!? Jag kommer inte tacka nej till ett jobb. Inte pga ev tidspussel. Aldrig!

  11. Ja, Krister visst är det så att man kan möta fördomar överallt. Och man kan också möta företagare och individer som inte har fördomar överallt :-). Det handlar nog mesta om att söka rätt tjänster. I ditt fall vet du säkert på vilka tjänster du kan vara en tillgång för företaget och var du inte kan vara det eftersom du saknar formell utbildning.

  12. Vi har olika erfarenheter Ingrid :-).
    Om du känner att du behöver ”försvara” dig när man talar med dig om ditt driv och engagemang och om du tycker att frågor om stress är ”ironiska” så förstår jag att du inte kommer vidare i processer.
    Jag hoppas det är ok att jag svarar dig så här uppriktigt, det är inte för att jag vill göra dig illa utan för att jag önskar att jag kan ge dig en ny tanke.

    När jag intervjuar letar jag efter rätt person. Det innebär förstås att man ska klara arbetsuppgifterna men oftast har jag fler kandidater som gör det. ”Rätt person” innefattar också det arbetsgivaren letar efter ifråga om inställning, attityd och personlighet. Eftersom du konkurrerar med andra så är det säkert flera andra som gladeligen beskriver vad som stressar dem, hur de agerar i stressfyllda situationer och också gärna talar om vad som driver dem. För mig är det självklart att gå vidare med dem istället för den som försvarar sig och som tycker att vissa frågor är ironiska.

    Lönefrågan är aldrig utslagsgivande förrän man har tagit upp den. Man frågar efter löneläge, sedan vet man om man kan ha kvar kandidaten i processen eller inte. Man sorterar aldrig bort kandidater på tomma antaganden.

  13. Jag tillhör de där 50+ (snart) och upplever min ålder som hinder i min bransch. Den gränsen sätter inte jag, det gör rekryterare mfl.

    Känner att i de fall där jag måste ange ålder (vilket inte behövs egentligen, det syns ur min historik ändå) måste försvara att jag fortfarande har driv, engagemang, passion osv. Händer ofta att jag får följdfrågan ”tål jag stress?”. Ironisk fråga eftersom mitt yrke omfattar att bl a jobba intensivt inför deadlines. Så jag menar, att det i de flesta fall är det arbetsgivarna som har förutfattade åsikter om ålder.

    Nr 2 av klyschor är att 40-åringar och därutöver kräver hög lön, säkerligen därför man åker ur redan i första sålllningen.

  14. “Du är ett bevis på att dataintresse inte är en fråga om ålder, utan om attityd” sade till mig en IT-chef på TetraPak, med vilken jag hade diskuterat möjligheten att få TetraPak att samarbeta i vårt projekt i Portugal med hjälp av virtuella “samarbetsrum” på Internet. Tecken på en fördom du nämner i din text.

    Vid ett annat tillfälle var det fråga om att samarbeta med en yngre, lokalchef inom förändringsarbete med IT-stöd. Efter att ha samtalat om de förändringsprojekt jag själv medverkat i, fick jag av lokalchefen höra, att jag inte hade tillräcklig IT-utbildning.

    Detta var helt feluppfattat av den unga lokalchefen – och mycket förvånande för mig. Men förklarligt. Ty i mina formella utbildningar på teknisk högskola och universitet, fanns inga IT-relaterade utbildningar eller examina. IT-kurser var i mitt CV nämnt endast i förbigående; tillsammans med språk- och andra kurser.

    IT har för mig, och andra i min årgång, aldrig varit något självändamål eller någon särskild studie- eller verksamhetsinriktning. IT har varit ett av många andra verktyg vi tagit till oss, mer eller mindre aktivt och framgångsrikt så klart, för att vara effektivare i våra huvudsakliga arbetsuppgifter.

    Utan att ha en basutbildning till “systemerare”, “programmerare” el liknande, har jag och många andra äldre intresserade, skaffat kunnandet, kanske publicerat artiklar om IT-stöd för våra “egentliga” arbeten och ofta ansett det som självklart, att vi har fått byta ut och komplettera de verktyg vi hade under vår egen grundutbildning, mot dagens hård- och mjukvara, Internet och Intranet etc.

    Men, som sagt, också unga personer kan visa upp förvånande fördomar runt detta, rätt självklara.

    Krister Pettersson
    Consulting Engineer. Intl Project & Construction Management,Technique information, Proposals, Analysis,Trouble-shooting

Kommentera det här inlägget!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.